...om ändå Celtic och Atalanta hade kunnat sparka varsin boll till i nät igår kväll, då hade man varit några hundralappar rikare, men icke. Man är väl född under fel stjärna, som farmor brukade säga.

Happ. Sen då? Luften har gått ur mig lite sen gårdagen så jag har lite idétorka. Jag tänker inte skriva nåt mer om det, jag kan nog ändå inte sätta ord på mina känslor. Bra så.

Helgen är ju uppbokad. Kajsa hoppar (får vi väl tro) final på söndag, fågel, fisk eller pannkaka? Återstår att se. När VM väl är över tror jag att jag måste ta och se om Shogun och framför allt Band of Brothers. Den sistnämnda är nog det bästa jag sett och Shogun var ju bäst i världen när man var liten, även om det bara är halshuggningen och fiskrenset som har satt sig på hjärnan. Dags att omvärdera lite.

Fick låna ett Finn & Fiffi-album av Mats. Nostalgi!!! Dessutom precis lika bra som jag minns. Lite barnsligt kan tyckas, men det står jag så gärna för.

Happ. Då har vi avhandlat spel, VM, film och litteratur. Vissa kanske protesterar över att jag räknar serier till litteratur så vi klämmer väl i med nånting mer då som kan räknas in i epitetet.

Det sker ju med jämna mellanrum omröstningar där man ska välja ut svenskans vackraste ord, ni vet, kvällssol, dagsmeja, sommardag, havsbris och sånt där. I den frågan har jag inte någon bestämd uppfattning, men när det gäller Sveriges vackraste pseudonym så finns däremot en klart lysande stjärna. Levi Rickson (1868-1967) författare, konstnär och journalist på Nerikes Allehanda, mer känd som

Jeremias i Tröstlösa.

Vackrare än så blir det inte.

//gaspode