...men när jag loggade in så fick jag se att jag hade en kommentar som jag måste godkänna innan den kunde publiceras, vilket var lite märkligt eftersom jag aldrig brukar sätta några såna regler, men det hade jag tydligen glömt den här gången så jag fixade till det först och vips! så var rubriken borta.

Tröskelglömmare tror jag vi kallas för. Man sitter där och tänker att nu skulle det allt smaka bra med en kopp kaffe och på väg till köket får man syn på en tom PET-flaska som man passar på att arkivera när man ändå är igång och när man väl kommer ut i köket så har man ingen aning om va fan man skulle dit å göra. Man får återgå till ursprungspositionen, fundera lite och visst fan ja! Kaffe var det ju! Känns fenomenet igen? Skulle tro det...

Egentligen har jag väl inte så mycket att förtälja, just nu bloggar jag nog mest som en ursäkt för att slippa ta itu med röran i köket. Nu är det värre än nånsin. Det som tidigare var en liten skärmytsling (hur ofta använder ni det ordet?) har utvecklats till något som kräver en skriftlig krigsförklaring. Jag får väl se det här inlägget som en sådan för väntar jag en dag till så kommer det att stå en tallriksarmé och vänta på att få meja ner mig med kaffemuggar när jag kommer hem i morrn.

Nu ser jag att det har tillkommit en funktion här också, man kan tydligen länka till Youtube, måste vi ju prova. Högtalare är ett krav. Jag ska erkänna att jag har snott den från Soppan men man ska ju dela med sig av det roliga. Det Herr Grönholm saknar i engelskakunskaper tar han med råge igen med ett väldigt talande kroppsspråk. Den sista gesten är helt obetalbar=)

//gaspode