...nu är kverulanten igång igen, men jag kan inte låta bli.

I Falukuriren, eller Dalarnas Tidningar kanske man ska säga, står att läsa att Jenny Kallurs säsong är över, hon är sliten och har ont i benen. "Det känns som superilsk träningsverk som bara sitter kvar". Betvivlas icke och ingen skugga över Fröken Kallur för den sakens skull, men Herr Staffas som skrivit artikeln borde nog veta att det stavas "träningsvärk". Lugnet i Falun däremot, kan nog betecknas som ett träningsverk.

Sen kan man ju naturligtvis debattera huruvida Riksskatteverket borde byta namn till Svenska Skattevärken, men det är en annan Selma...

"Hade du inte en utläggning nyss om att du blivit lite mer tolerant och att huvudsaken är att man gör sig förstådd eller nåt sånt? undrar Ni då. Jodå, hur träningsvärk uttalas beror väl på vilken dialekt man har och i det här fallet skadar det väl ingen, men tänker vi lite längre så kan det ju bli så fel!

Om någon skriftligen meddelade mig att man fått världens härligaste bakvärk så skulle jag nog fundera både en och två gånger.

Tänk om man är dömd till döden och sitter där i stolen och väntar på guvernörens beslut i sin sista nådeansökan som ska telegraferas/mailas, då är det jävulskt viktigt var kommatecknet sitter:

Benådas, ej avrättas

Benådas ej, avrättas

Sug på den ni, själv ska jag suga i mig en pilsner eller sju.

//gaspode