Det sitter antagligen en och annan missunsam jävel och tycker att det är rätt åt mig att vädret är som det är på min sista semestervecka.

Men tänk att jag tycker det här är riktigt mysigt. Himlen är så mörk att man måste ha lamporna tända fast klockan inte ens har slagit middag. Regnet vräker ner och man hör hur det skvalar ur stuprören. Här inne är det varmt och gott och man sitter med en kopp kaffe i näven och är glad över att slippa vara ute.

Värre kan man ha det.

Maggan - så du var inte en bitch när du var liten? Nej men du är en nu! Ha!

;-)

//gaspode

Jag tror jag måste sluta titta på det (Hemsökta hus) på söndagkvällarna. Inte för att det var så otäckt direkt, jag tycker att det är intressant och ibland ganska spännande, men det verkar som att det den här gången påverkade mina drömmar. Eller var det en ren slump?

Det var ingen sån där mardröm där man vaknar med ett ryck, badandes i kallsvett och inte vet om man törs somna om igen, nej...men det var riktigt obehagligt. Nu hände det säkert en hel massa till men det är tre, låt oss kalla det episoder, som fastnade i minnet. 

1. På väg hem hittar jag en nyfödd kattunge, nästan ihjälfrusen, men den uppvisar svaga livstecken så den få följa med hem och sova under mitt täcke. Mitt i natten vaknar jag av att de små klorna kärleksfullt borrar sig in i min arm och jag vet att den kommer att överleva. I nästa sekund är kattungen någon månad gammal och jag tvingas hjälplöst se på när någon slår den halvt fördärvad med en käpp. Ljuden från kattungen är det värsta, det låter som hjärtskärande gråt.

2. En kompis ringer mig och ber om en vägbeskrivning till mitt jobb. I trappan möter jag honom och han är uppklädd i kostym och har både blommor och en chokladask med sig. Han berättar att han ska på dejt med en tjej som jobbar här och jag tycker det låter skoj. Kul för honom. Det visar sig att det är tjejen jag är tokkär i och när jag ser dom stå där och prata och sedan kyssas så känner jag väldigt påtagligt hur hjärtat fullkomligt rämnar i bröstet på mig och bara lämnar ett stort tomrum. Jag tvingas gå med dom från jobbet på väg till restaurangen dom ska besöka, i sällskap med en till tjej från jobbet som hela tiden frågar vad som är fel. Till slut blir jag helt förtvivlad och skäller ut henne för att hon inte förstår att jag inte kan berätta det och alla blir förbannade på mig och helt plötsligt står jag där, ensammare än någonsin.

3. Jag vet inte var jag är och vad jag letar efter, men hittar något helt annat. När jag öppnar en låda hittar jag 10-15 små dockor som föreställer människor som är efterlysta för fruktansvärda brott. Jag vet att dessa människor bör ställas inför rätta men jag vet inte hur jag ska göra för att  detta ska ske. Istället vrider jag huvudet av den första dockan och släpper ner den på golvet. I golvet öppnar sig då ett hål och det visar sig nu att jag befinner mig i ett flygplan. Dockan och huvudet försvinner ner mot marken och jag vet att personen i fråga kommer att lida helvetets alla kval i de minuter det tar för dockan att nå marken. Först då kommer han att dö. Jag gör samma sak med alla dockorna och den värsta känslan är att alla av dom vet att det är jag som har tagit livet av dom.

Ja vad säger man? Det är inte alltid erotiskt eller tokroligt...tyvärr.

Usch!

//gaspode