...hände det som jag alltid vetat skulle hända en vacker dag. Jag har varit ända borta vid hotellet innan jag kommit på mig men oftast har jag bara fått vända på parkeringen. Idag åkte jag dock hem med snusbiljetterna i fickan.

Det är ju så här numera på byns största matvaruaffär att man inte får sin snusdosa över disk. Man får ta en plastbricka och mata in en automat som snällt dumpar ner dosorna i en ränna. Allt för att rånrisken ska bli mindre antar jag och det är ju bra. Nackdelen för en annan är ju att dom där brickorna stoppar man ju i bröstfickan på jackan när man betalar och eftersom till och med guldfiskarna tycker att man är glömsk ibland så har man ju totalt glömt att man har dom där prylarna i fickan när man har packat klart varorna.

Jag hade som tur var lite snus hemma så jag överlever kvällen, men det blir väl att svänga in på macken i morrn bitti så man klarar förmiddagen. Får väl hämta ut dosorna efter jobbet eller kanske på lunchen, beror på om jag ska ut och käka i morrn eller inte. Har inte bestämt mig än.

Följande konversation utspelade sig idag på jobbet mellan Ulf och undertecknad:

U - Vad heter den där magmedicinen jag brukar köpa?

O - Inte vet jag? Losec Mups?

U - Nej, alla säger Losec men det är ju inte det!

O - Ja, men det går väl att kolla, vänta lite!

*Öppnar ett Explorerfönster och börjar skriva www.systembol...*

U: Systembolaget???

O: Nej men va fan! Vänta, apoteket menar jag ju!

Det finns dock en förklaring. Jag har nämligen efter ett par upplevelser på senare år förlorat tron på sjukvården och bestämt mig för att leva efter följande devis:

"Det man inte kan supa bort, det får man dras med"

//gaspode