Är titeln på ett album av Accept, om nån minns dom. Udo Dirkschneider ni vet. Skivan kom ut 1982 och innehåller den odödliga klassikern "Fast as a shark" som översatt då naturligtvis blir "Snabb som en chark". Dom var nog sponsrade av Lidl.

Hur som helst så känner jag mig som rubriken. I alla fall första delen, så attans vild är man ju inte. Det är en sån där tråkdag idag, jag klättrar på väggarna men vill inte göra nåt eller hur man ska förklara det. Det finns disk att ta itu med, tråååkigt. Jag skulle kunna städa, trååååkigt. Ja ni förstår.

Känns som jag är sju år igen och bara gnäller och vill att nån ska hitta på nåt roligt att göra åt mig. När jag var liten var det ju mamma jag gnällde på men det känns väl inte lika aktuellt längre. Undrar om jag ska gå igenom telefonboken och sikta in mig på nån stackars sate?

Sicken jeremiad det här blev! Jag kanske ska berätta lite om vad som nyligen timat istället?

Igår var det fredag och Sveg mötte Ånge (det närmaste derby man kommer här i trakten) på Södra. Ganska jämt i första men Sveg tog över spelet mer och mer och vann rättvist och ganska bekvämt med 8-3. Soppan lyckades tappa humöret, dunka klubban i golvet, (innebandyklubban alltså, jag vet att ni där ute är ganska snedvridna ibland så det är bäst att förtydliga) hänga med båda nävarna i målburen och proppa fel kille. Publiken skrek på häddalska att en utvisning var av nöden och tja, bra underhållning helt enkelt. Kompanjonen för dagen, Herr Näs, sammanfattade det hela ganska bra:

"Lätt värt en tjuga!"

Så sant.

Inte är jag nå hungrig heller, får bli kaffe.

Hej

//gaspode