...då satt man här igen då, men för en gångs skull vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Jag har lite ont i halsen kan jag ju börja med, få se om det leder nånstans. Känns så där lite lagom svullet vilket gör att det gör lite ont att svälja.

"Vilket gör att det gör"? Nu är det pra venska på gång här och dessutom börjar jag med att skriva om mitt hälsotillstånd? Är jag pensionär eller? Är jag det? VA?

Nej nu får det fan vara nog! Jag kör istället "veckans låt" som får bli Cornelis Vreeswijks version av Bellmans "Till Mutter på Tuppen". Lite så där lagom friskt och frodigt. Känns som ett glas rödvin i en solig backe full i vitsippor.

"Full i vitsippor" är väl kanske fel rent grammatiskt tror jag. "Full med vitsippor" ska det nog vara, men är man bara lite full i fan (häpp!) så går det väl bra ändå.

Hur är man egentligen när man är "full i fan"? Lite finurlig och allmänt lurig med en massa hyss på lut kanske? "Full i skit" är man däremot när man ljuger som en...ja vad ljuger man som? Jo! Som en häst travar! Den satt långt inne. Jag var inne på skorstenar och borstbindare först men det hade nog mer med rök och svordomar att göra.

"Fullsketen" däremot är inte alls samma sak som "full i skit" utan brukar oftast användas för att beskriva ett överflöd av något "Han är fullsketen i pengar" betyder helt enkelt att killen är rik som ett troll. I alla fall där jag kommer ifrån.

Åter till musiken, jag har kommit på att vissa låtar inte alls är lika bra när man hör en annan version av den. Å va fan menade jag med det där då? Jo, så här är det. För en Herrans massa år sen köpte jag Springsteens live-box (det var på vinyltiden, you do the math) och upptäckte ju till min stora förtjusning "Reason to believe", "Darkness on the edge of town", "The River" och en massa andra odödliga klassiker. På den tiden kände man ju i stort sett bara till albumet "Born in the USA" som kom ut -84. Boxen kom väl nåt år efteråt.

Här måste jag bara få göra en parentes. Jag skrev nyss "i stort sett" vilket ju naturligtvis betyder nånting i stil med "sett till det stora hela". Ändå envisas "journalister" som faktiskt får publicera sina alster i både morgon- och kvällspress med att skriva "i stort sätt", vilket gör mig smått förbannad. Så, nu var det sagt.

Vad pratade vi om? höll jag nästan på att skriva. Vad skrev jag om? låter väl inte lika bra, men inget slår Ulfs "Vilket ljud börja ja låta?" när han undrade vad han var på väg att berätta=)

Jo...i alla fall så blev man ju smått förälskad i dom där låtarna men upptäckte, när man började inhandla studioalbumen att "originalversionerna" om vi nu ska kalla dom så, inte alls var lika bra. Det senaste exemplet jag sprungit på är Herr Vreeswiijks "Ballad om en gammal knarkare" som är ett mästerverk på liveplattan "Cornelis på Mosebacke" men faller ganska platt i studioversionen. Så kan det vara.

Vi tar väl en litteratursväng också. Jag minns inte om jag kan ha skrivit nånting om det här tidigare men nu läser jag böckerna på nytt så vi tar väl en repris om så skulle vara fallet.

Jag är ingen deckarmänniska på något sätt och har väl aldrig läst en i hela mitt liv, men när Stieg Larssons "Män som hatar kvinnor", som är första delen i serien "Millenium", stacks i min hand så tänkte jag väl att jag får väl ge den en chans och jädrar i det lilla snuset så bra! Nu är jag inne på andra delen, "Flickan som lekte med elden" som ju faktiskt är ännu bättre. Den tredje delen släpps 30 maj och heter "Luftslottet som sprängdes". Har ni inget att läsa i sommar så ränn i väg till närmsta bokhandel eller besök någon på nätet, rekommenderas varmt!

Jag avrundar väl med sista strofen i "Ballad om en gammal knarkare":

"...och nu är klockan mycket, dags att sluta"

//gaspode