Jag vet inte va fan det är för fel, jag är ju aptrött varenda dag jag kommer hem från jobbet. Eller ja, man rör sig väl för lite och äter för taskigt antar jag, svårare än så är det väl kanske inte. Nåja...jag byter ämne plötsligt som fan här va.

Country? Spontan reaktion? Själv har jag väl aldrig varit varken för eller emot om man säger så, men nu hittade jag en låt som liksom väcker nånting till liv. Jag känner att jag vill dra på mig snickarbrallorna och stråhatten och traska iväg lite så där sorglöst på nån grusväg mellan vajande sädesfält.

Gillian Welch - No one knows my name

Man blir som lite...ja jag vet inte...

Nu ska jag kvarta.

//gaspode