Klockan är 00.34, det är natt mot Långfredag och jag är på konstigt humör.

Man borde inte sova, skrev Jeremias i Tröstlösa och i det här läget borde man väl kanske inte skriva heller. Men kring barn och dårar gå små änglar på vakt, det är visst och sant och endast från barn och alkoholister får man höra sanningen.

Det närmaste jag kommer är nog i skrivande stund alkoholisten så ska man då yppa några sanningar här, eller ska man låta bli? Man kanske  borde nöja sig med att konstatera att världen och människona som bebor den i allmänhet är ruttna?

Gud så mycket skit man har sett i sina dagar.

Nej, jag klarar inte av det här.

K-M - Tack. Det är allt jag får ur mig men du ska veta att det betyder mycket.

//gaspode