...sa dom i lumpen.

Jag har klarat av första badmintonpasset på århundraden, åtminstone känns det så i höger innanlår och skinka idag. Bollupplockarmusklerna sitter tydligen där.Jag har nämligen kommit fram till att det inte är själva spelet som får en att känna av musklerna, det är för att man plockar upp bollen från golvet så ofta=) 

Hur gick det då? Tja, Lennart hade värvat mig till Finnkampen men när det kliver ut en kille på plan på vars t-shirtrygg man kan läsa "Team Finland" så vet man liksom att man redan är slagen. Men kul var det. Förhoppningsvis har väl träningsvärken släppt till nästa onsdag då det är dags igen.

Idag har jag jobbat över och plockat lite mail, blev lite smått överraskad när Helena plötsligt stod där med dammsugarn i näven och sa hej=) Hade ju iof hört en dams ljuva stämma tidigare och varit säker på att det var den andra systern och tänkte då att det var värst så lik hon är Helena på rösten...så kan det gå.

Veckans tappade målföre

Det är inte ofta jag blir svarslös, men när en kompis på jobbet, låt oss kalla henne "Sandra" eftersom hon heter så, plötsligt häver ur sig att hon fastnat för en låt och skickar över en länk som man knappast väntat sig, så vet man inte riktigt vad man ska säga. Döm inte av titeln, det gjorde faktiskt inte jag, sen får hon tro vad hon vill!

Nuttin' But Stringz – Dance With My Father

AC/DC-Sandra? Amon Amarth-Sandra? Heja hårdrock!-Sandra?

Ibland blir man positivt överraskad.

//gaspode