Jag skulle ju oja mig var det sagt. Lördag morgon strax efter frukost med en kopp kaffe i näven kanske inte är bästa tidpunkten att vara bitter på för då mår man ju ganska bra men vi gör ett försök.

Te!

Detta lövavkok som sätter sig som pulverlack på tänderna, har genomgått en otäck förvandling på bara några år. Nu talar jag inte om drycken i sig för te dricker jag i stort sett aldrig. Nej nej, det är andra saker i görningen här.

I SAOL (kika så får ni se om ni inte tror mig) så står det:

"te s. -et -er * dryck på torkade blad av tebuske  el. andra växter"

Man nämner även tekopp, tekittel och tekaka.

Ingenstans i hela Svenska Akademiens Ordlista finner jag följande stavningar avseende ordet te:

Té

The

Thé

Anar ni vart jag är på väg? Skyll nu inte på engelskan som vanligt för det finns ingen engelsman som skulle massakrera sitt tea på följande sätt, eller hur? Varför börjar man stava på det här viset? Det kan omöjligt ha med uttalet att göra för det kan ju inte vara nån som har tänkt på den fonetiska aspekten?

"Te" utalas ju precis som bokstaven "T", med ett långt e-ljud. Jag kan väl motvilligt acceptera stavningen "the" eftersom h:et i Thomas inte heller hörs, men varför accenten?  Hur låter det om vi uttalar ordet "te" med ett kort e-ljud? Prova själva!

Jamen vänta lite här nu! skriker ni, det sitter ju en sån där grej över "idé" också och det ljudet är ju långt? Jo, säger jag då, men där finns det två vokaler och det är väl ingen av er som har fått en björnidé nån gång? Här sitter ju accenten där för att man ska förstå vilket ord som avses, det finns nämligen två substantiv med samma stavning. Visst, oftast så ger väl sammanhanget all behövlig förklaring men ser man bara ordet rätt upp och ner så är det ju svårt att veta vilket som avses. Det finns ju fler exempel på det, "tomten" och "banan" är ju två.

Jag har nog nämnt tidigare att Fredrik Lindströms bok Världens dåligaste språk faktiskt fått språkpolisen i mig att om inte gå i pension, så i alla fall börjat jobba deltid. Han har ju faktiskt helt rätt när han frågar "Hur låter egentligen en stor bokstav?". Samtidigt så är ju faktiskt språket till för att vi ska kunna kommunicera med- och förstå varandra. Varför då konstra till ett så enkelt ord som "te" med en massa attiraljer? Det blir ju varken lättare att stava eller läsa?

Jag kan inte komma fram till annat än att det måste ha med snofsighet att göra. Placebo-effekten kanske gör att ju "finare" ordet stavas, ju mindre gör det om det är dyrt och smakar fan?

Visst är det konstigt hur det kan thé sig?

//gaspode

Miss Smirnoff - Jaså, det låter så nu? Köpt nån antennkabel än? Finns billiga på Dollar. Nej, just ja, det dög inte nej. Så var det ju...

K-M - Tack! Jag visste väl att du skulle förstå! Jag hade kanske fel om vädret men jag kanske blev lurad av bilden du skickade för jag läste sen att det regnade. Måste få en recension sen.

BigM - Man ska ju som bekant passa sig för vad man önskar sig ja! Hyvää matka! om vi ska tro Google=)